På denna sidan tänkte jag mig dela med mig av lite tips och råd.

Nu är det ju inte så att jag menar att detta är hugget i sten, utan tänkt som en referens där man själv väljer vad som kan passa på ens egna hund.

Du kanske har egna tips, som du vill dela med dig av? Maila till mig då, så kan vi lägga till dina erfarenheter!

Tovor

Koppelträning

Det där med maten..

Rumsrenhet

Kloklippning

Avmaskning

Tänder och tandborstning

När ni kommer hem med er valp


Tovor i pälsen

När valpen börjar bli vuxen, runt 1 år, så infaller en period när pälsen ändras. Den kan bli tuff, men ibland så märks det knappt.

A och O är att hålla pälsen ren. Vid minsta trassel, så borsta ut det bums! Använd gärna någon utredningsspray, som gör att inte pälsen slits lika lätt.( Är det många hårstrån i olika längd, så trasslar sig stråna lättare )

Bada aldrig hunden med tovor kvar i pälsen, för det blir bara ännu värre och svårare att reda ut.

Bada hunden ofta, och försök att inte gnussa i pälsen när du schamponerar. Jag blandar alltid ut schampot med vatten, och använder svag lösning. Om lösningen blir för stark, så kommer pälsen att bli statisk.

Tvätta genom att hälla schampo-lösningen över hunden och ta med händerna och tryck in lösningen ordentligt i pälsen. Om du gnussar nu, så gör du att pälsen filtar. Skölj noga och gör om proceduren.

Balsam använder jag på samma sätt, jag blandar med vatten, häller över hunden och trycker in det i pälsen.

Sen är det dags för torkning.

Man är beroende av att kunna använda båda händerna, så en fönhållare är det bästa. Då kan du lätt rikta blåset precis där du håller på. Föna och borsta systematiskt. Det måste vara helt torrt innan du går över på nästa ställe. Jag brukar börja med den korta pälsen på korset, och arbeta mig frammåt mot huvudet. Här är det ju mycket lättare om man vant hunden att ligga ner. Öronen kan du ta sist, för de torkar väldigt långsamt.


Koppelträning!

 

Jag brukar säga att man inte behöver träna på koppel när man får hem sin valp, för de följer en så lätt helt naturligt och det är bra att träna på att ha hunden lös.

Men, det beror ju på hur man bor. Bor man inne i en stad med massor av trafik osv. så skall man nog ta det säkra före det osäkra. Jag har lyckats att komma på utställning med en juniortik som var 9 månader (Piselli) utan att ha haft henne en enda gång i koppel innan, och det gick strålande. Hon följde mig som om hon var lös, och jag tror inte att hon märkte ens att hon hade koppel på. Men så nu, har jag en 6 månaders, som blir som en stenstod så fort kopplet kommer på. Hon rör inte en fena. Jag har provat att släpa henne efter mig, jag har provat att locka henne med godis och leksaker, men hon står kvar.

En äldre klok hund, som visar hur det går till verkar vara lösningen. Vi tar små korta turer, vi går 3 meter, väntar på att stenstoden skall besinna sig och komma efter, och det gör hon ju efter en stund. Så kan man gå 3 meter till, och så får man vänta. Men så sakteliga så kommer vi en bit, och vi bjuder grannarna på glada skratt.

Med detta sagt, så måste jag nog revidera mina råd om lös-hund-träning. Första gången med valpen kopplad, dra aldrig i kopplet!!

Försök att låta hunden följa dig som om den vore lös, locka och pocka, eller bara gå, men dra inte i kopplet.

För mina hundar, betyder koppel att man går på vänster sida, i fotposition, och ingen drar i kopplet. Och ändå har vi aldrig tränat för det.


Mat!

Det där med maten, är för många ett gissel. Många små pudlar har inte tid, eller lust att äta, om det inte är gåsleverpastej...Och det har sina randiga skäl!

Jag har alltid en skål med junior/valpfoder framme. Jämt!

3 gånger om dagen får de en liten snutt färskfryst mat typ VomOgHundemad . En tom mage blir sur, och på sikt kan det utvecklas en magkatarr, där hunden blir riktigt dålig. Man ser på hunden att den är sur, när den kräker gul galla, och är håglös. Ibland hör man hur det skriker i magen.

De riktigt små hundarna har snabbare metabolism, och gör av med mer energi på kortare tid. Därför tycker jag att torrkulor framme är bra, det kan ta sig några kulor om det är ett sug i magen. Har hunden kräkt galla, så ge den ett kex eller något som suger upp magsaften, och servera efter en stund lite mat.

Viss mat kan färga pälsen på en vit hund. Det finns foder som innehåller lax, och dem skall man passa sig för. Likaså morötter. De får en gul-orange färgton i pälsen.

Ägg, hårdkokt, eller bara rå äggula ger fin päls och kan med fördel ges någon gång i veckan. Jag lägger aldrig extra på maten, för jag har haft hundar som sedan vägrar att äta om man inte toppar med godsaker. Och med tiden så sorteras godsakerna ut, och det är bara hundmaten kvar i skålen som man sedan får kasta. Jag ger ägg, eller en bit fisk eller grönsaker som godis och som belöning istället. Det fungerar väldigt bra.


Rumsrenhet!

När ni fått hem er valp, så starta direkt! Så fort valpen har ätit, lyft ut den! Så fort den har sovit, lyft ut den! När den har lekt en stund... Ja, ni fattar!

Varje gång den lyckas att göra ute, beröm den då! Men om den misslyckas inne, så banna den inte! Om du blir arg, så kan hunden bli osäker och räddhågsen. Skulle man komma på valpen med att den kissar inne, så lyft den snabbt och ta ut den, så skall du se att den snart förstår vad som förväntas av den. Hanar är i allmänhet senare är tikar, precis som hos våra barn. Pojkar är oftast senare än flickor i samma ålder.

En veterinär som en valpköpare var till, påstod fräckt, att den valpen aldrig skulle bli rumsren, då den fått kissa på mitt köksgolv när den var pytteliten. Valpen var på 12 veckors vaccination, en hane i en kull om 3. Man blir ju helt förtvivlad, när man hör sådant. Jag undrar hur veterinärer tror att man skall göra? Smällkalla vårar med snö, och en valp på 400 g som skall lära sig att gå ut vid 4 veckors ålder? Man kan bli gråhårig för mindre!

Ta det med ro, är mitt råd! Lugnt och metodiskt får man gå till väga.


Klorna måste ses över!

En hund med för långa klor, får ont i fötterna. Klipp lite och ofta! Jag klipper regelbundet på lördagmornar, innan promenaden.( Löpande bandet)När jag klippt första tassen, så får de en godis, och när jag klippt nr 2, så blir det godis igen. Jag har alltid godisburken framför hunden, så blir den helt focuserad på burken istället för på klotången. Ibland klipper jag för långt, och det börjar att blöda. Men ta det med ro! Klipp klart hundens klor, och visa inte med en reaktion att det blev för mycket. Din reaktion, eller brist på reaktion, kommer att betyda hur framtida kloklippningar kommer att gå. Blir du förskräckt, så blir hunden rädd. Blod är ju inget farligt, och det slutar att blöda om ni går ut och går, för nötningen gör så att pulpan dras in.

Bor man i stan, så behövs kanske inte kloklippning varje vecka, då hunden sliter sina klor mer på asfalt. Men bor man på landet, som jag gör, så gör den mjuka marken att klorna blir hur långa som helst på nolltid.


Avmaskning!

När ni fått hem er valp och kommit till ro, fått rutiner osv, så är det snart dags för avmaskning av valpen. Om man ser att valpen klarat omställningen bra, och magen är som det skall, och 12 veckorsvaccinationen är överstånden, så är det dags! Axilur är ett avmaskningsmedel som tar de flesta parasiter, och som jag brukar använda. De har ju givetvis blivit avmaskade redan när de var mindre, men jag brukar då bara ge dem medel mot spolmask. Med så pyttesmå valpar, så är det ett oroande moment för det är ju ändå ett slags nervgift man petar i dem.

Det står på förpackningen hur du skall göra, och det är en dos som ges i 3 dagar. Man brukar sällan se att det kommer ut mask med avföringen, men jag kollar noga ändå. Hittar jag något, så brukar jag göra om proceduren efter 10 dagar.

Nu är det ju nya rön med detta, så om man när hunden är vuxen och skulle misstänka att hunden har infekterats av parasiter, då avmaskar man. Det har visat sig att de otäcka paraisterna blir recistenta, så man skall absolut inte avmaska i tid och otid. När jag var ung, så skulle de få en kur varje höst, men så är det inte längre.

Vet man med sig, att hunden käkar mycket av sådant den hittar i naturen, eller om den rensar kattlådan hemma, och skulle få hosta eller bli bukig och håglös, då skulle jag nog ge den en kur.


Tänder och tandborstning!

Ja, jag är av den gamla skolan, jag erkänner! Jag har aldrig tidigare borstat hundarnas tänder. Det visade sig nyligen, att det blev både dyrt och ett stort lidande för hundarna. Så länge hundarna ställs ut, har jag skrapat hundarnas tänder innan utställning med en vanlig tandstensskrapa. De har haft fina tänder, och på så sätt har jag hållit det i shack! Men så fick jag nu gå och göra en tandsanering på 1 av hundarna, och det visade sig att flera tänder var lösa, och det enda som gällde var att dra ut dem. Hunden fick munnen sanerad, och jag fick bakläxa. Att borsta tänderna på hunden besparar massor med pengar och man slipper ha en hund som stinker ur munnen. Den kan ju också få väldigt ont, och man vet i dag att det ger problem med hjärtat om hunden får gå runt med inflammationer i munnen. Så vänj era hundar vid tandborste! Det mesta placket ligger på utsidan av tänderna, och där är det lättare att nå för matte /husse. Det finns sådana tutor som man trär över pekfingret som man borstar med, som jag nu använder.


Kastrering!

En pudel är ju en ganska lätt hund att ha. De blir sällan osams med andra hundar, och är inga bråkstakar. Jag under alla år inte varit med om något slagsmål över huvud taget. Klart att hanhundar blir intresserade av att gå och nosa efter löptikar, men min erfarenhet är att hanarna behöver umgås mycket med tikar, för att lära sig när det är dags. De behöver många åthutningar av erfarna tikar, som kan lära dem att det inte är någon ide' att hoppas på att få komma till, innan tiken säger att det är dags. En del hanar blir rymmare, och om de får chansen så sticker de till närmsta löptik för bjuda på uppvaktning.

Tikar, är minst lika förslagna , när naturen säger att det är dags att reproducera sig. Jag hade en Riesen-tik, som varje gång hon löpte rymmde till en grannes kastrerade tax. Fruktlösa förförings-inviter bjöd hon på, och jag skämdes alldeles våldsamt när jag hämtade henne. Taxen var måttligt intresserad, och försökte stundtals jucka mot hennes bakben.

Hanar, de pinkar ju hela tiden, säger ni nu kanske? Jag kan säga att tikar inte är ett dugg bättre! Ca en månad innan löp så börjar de att markera, för att annonsera att det snart är dags för parning. Ni kan nog förstå, att jag tycker det är onödigt att lägga pengar på en kastrering, använd dem på en kurs istället!

 


När ni kommit hem med nya valpen!

Lugn och ro, är ledordet!

Låt valpen få lära känna familjen innan den skall visas upp för alla vänner.

Säkra hemmet från sladdar och andra farliga saker! Och kanske ta bort finaste mattan ett tag, tills valpen är rumsren.

Några dagar med bara familjen är jättebra.