Lite om dräktighet och valpning här på kennel Notify

Här berättar jag kortfattat om dräktighet och lite om valparnas liv innan de flyttar hemifrån.

Tiken paras när hon går in i "höglöpet". Och tidigast vid 18 månaders ålder.

Det varierar från tik till tik och från gång till gång, när höglöpet inträder.

Men någonstans från dag 7-16 brukar vara vanligast. Man kan se när tiken börjar bli villig för parning när hon viker svansen,

och vulvan blir svullen och mjuk.

 

Man kan förståss ha en tik som Crazy, som bjuder ut sig från dag 1 i löpet, och då är det inte så lätt att

veta när det är dags att besöka hanhunden. Som tur är hör det till ovanligheterna!

 

De första 2 veckorna efter parningen, ser man oftast inget alls på tiken. ( fast jag har varit med om tikar, som direkt efter parningen,

beteer sig som om de var högdräktiga, de går med vaggande gång, vill inte äta, och tycker att de inte behöver motionera mm)

Ifrån vecka 3 kan en del tikar må lite illa när äggen fäster i livoderväggen. Det är oftast övergående. Man kan kanske fresta

med lite smörgås, eller så... Det är proteinet som levern har svårt att bryta ned, när hormonerna är i omlopp, som gör

både folk och fä illamående vid graviditet/dräktighet.

 

I vecka 4, kan man om man är van känna de små fosterblåsorna i buken på tiken. ( det kan inte jag, men jag övar på det )

Vid 4 veckor kan man också se om tiken är dräktig med hjälp av ultraljud. Precis som på oss människor.

Jag brukar inte låta tiken genomgå detta, för det blir ju vad det blir ändå.

När det gått 5 veckor, så kan tiken bli lite illamående igen, när fostren växer på sig och det börjar att trycka på övriga organ i magen.

Nu börjar man också kunna se att tiken är dräktig, hon lägger ut i midjan, och börjar bli "limp-lik". Men vid denna tiden är fostren bara

ca 3,5 cm. Och nu växer magen rätt fort. Man ser skillnad på bara några dagar.

 

I vecka 6, utvecklas skelettet på de små, och i slutet av denna period så kan man se dem med röntgen.

Detta gör jag inte heller, med mina tikar, om det inte är för att veterinären tror att det bäst. Det bästa är om tiken får ha lugn och ro.

 

7v. Vid den här tiden, kan man börja känna med sin hand, att det sparkar i magen på tiken, och i slutet av veckan

så kan man med hjälp av stetoskopet höra valparnas hjärtan ticka. De slår snabbt, ca 200 slag / minut. Jag brukar gissa hur många som finns där inne.

Ofta gissar jag rätt!

När tiken är i vecka 8, så kan hon känna sig tung, och det blir ont om plats för maten i magen. Jag brukar dela upp måltiderna, så

att tiken får fler men mindre portioner. Hon kanske inte kan hoppa upp i soffan längre, och är ovillig att anstränga sig med vilda lekar.

En del tikar blir lite innåtvända, ligger gärna för sig själv, och ser ut att bida sin tid.

 

Från slutet av vecka 8, brukar jag tempa tiken, för att få en hint om när valpningen kan dra igång.

Jag har fått valpar på dygn 56, när man tror att det är en vecka kvar. Så man får vara beredd.

 

När temperaturen har sjunkit från den normala ca 38 grader, till under 37, så vet man att det är på gång.

Oftast så ligger temperaturen och pendlar i några dygn innan, men om den ligger stadigt på under 37 i några timmar, och börjar att vända uppåt igen, så

vet man att det nu är dags.

Här ser vi en tik, med valpen halvägs ute. Det är alltid så skönt när valpningen är klar.

Detta är den oroligaste biten. Man är orolig att tiken inte skall kunna klämma ut de små, eller att hon skall tappa orken.

Oftast går det ju bra, och man kan sitta och njuta av ljudet när valparna smaskar i sig av mammans första mjölk.

De första veckorna efter födelsen, är valparna känsliga, så eventuella spekulanter får vackert vänta med

första valptitten, tills de är ca 6 veckor. Tiken behöver också lugn och ro, för att sköta de små på bästa sätt.

Så här kan en nyfödd liten vit toypudelvalp se ut.

Det är spännande att följa utvecklingen på de små, och jag är nyfiken på vad för individer de är.

De första veckorna tillbringar tiken med sina små, i mitt sovrum. Där får hon vara ifred från de andra hundarna, och ha lugn och ro.

Och jag kan snabbt vara till hjälp om mamman får trängande behov mitt i natten.

När valparna är 3 veckor, så knatar de vingligt omkring och börjar att försöka busa med varandra.

Det är hur gulligt som helst, när de tultar runt , och snubblar över varandra.

 

 

Vid ca 4- 5 veckors ålder, har valparnas upptäckar-lusta väckts, och de får flytta ut i köket.

Där blir de bekanta med alla ljud , diskmaskinen och andra vanligen förekommande ljud (och oljud) i ett hem.

Vartefter småttingarna blir duktigare med motoriken, så erbjuds de nya roliga saker att bekanta sig med.

Det kan vara en stor korg, som man kan krypa in i, eller stor gren från äppelträdet, som man kan kampas om.

Sopborstar är alltid kul, likaså kläder från familjen....

Här han min sko blivit en perfekt sovplats.

De börjar också äta riktig mat vid den här tiden. De får valpfoder. I bland får de smaka äpple, morot eller bit ost.

Men allra godast är ju mammans mjölk förståss!

 

När vädret tillåter, får de vara ute. Men inte ensammma så klart!

(Jag har sett örnen sitta och spana)

När valparna är 5-6 veckor, brukar tikarna oftast vilja visa upp sina små för resten av flocken. Då får de

bekanta sig med de vuxna hundarna. Kanske mamman tycker det skönt med avlastning i uppfostran?

Vid denna ålder, så kan man tydligt se vad för slags personligheter de har.

Det är så kul att se hur de utvecklar sina starka sidor, och den som är mest försigkommen, brukar locka de andra att ta efter.

 

Det gäller att valparna hinner vara med om så mycket som det bara är möjligt dessa veckor som är kvar innan de flyttar.

Badat har de gjort flera gånger, och blivit klippta på nos och tassar. Men mycket återstår. Veterinär-besök, och andra ovana miljöer står på dagordningen. De skall vänja sig att åka bil, träffa

nya människor, och jag försöker att locka hit lite barn, som de får bekanta sig med.

Jag har inte valparna i hage på natten, för då har absolut inte en chans till att ligga och dra sig på morgonen.

De bor med de andra hundarna, och jag har funnit ut, att det är lugnast så. De lär sig väldigt snabbt hundspråket, och har lätt att föra sig med andra

vuxna hundar. Det är bra för framtiden!

Man kan inte säga helt säkert vad för storlek en liten pudel får som vuxen.

En del tror att man kan se på vikten, om den blir dvärg eller toy.

Det vill jag genast dementera. Jag har sett motsatta förhållanden, där den största valpen blev minst när den blev vuxen.

Det blir vad det blir, och slutligt inmätta blir de efter 15 månaders ålder på utställning. Då först kan man säga om de är dvärg eller toy.

Nu har jag ju vanan inne, så att redan vid 1 års ålder kan jag ganska säkert se vart åt det lutar.

Dessa 2 är 8 veckor och snart flyttfärdiga. Jag brukar låta de minsta valparna bo kvar

ett par veckor extra.

Men sedan kommer det ounvikliga avskedet.

Då får man hålla tummarna, att allt blir bra hos deras nya familjer.

Och kanske får man se dem igen, när de är lite större. Och se om de blev som jag tänkt!